Vi sålde våra hemman och gav oss sedan ut.
Som fågelen bortflyger, när sommaren är slut.
Han kommer en gång åter, när våren skrider fram.
Men vi får aldrig skåda vårt kära fosterland.

Vi tänkte att förljuva, det sista livets slut.
Liksom att komma längre, än Herran stakat ut.
Vi reste ifrån Sverige med något övermod.
Vi kände ej det öde oss därute förestod.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *