Däva en söndes mören att, jag skolle te tjorkan rida
Då to jag om mej bältet mitt, för jag skolle uti varden vida
Hej å ro i lann, hej ropade han. Känner du mej å de mina

Å när jag kom te tjorkan fram, så bant jag hästen ve stätta
Så många som mitt bälte såg, så lötte de på hatt å hätta
Hej å ro…

Å när jag komi tjorkan ing, så va där både gamla å onga.
Å när de fick mitt bälte se, så glömde de båd läsa å sjonga.
Hej å ro…

Prästen sto ve altaret, han skulle på knäna falla
När han fick mitt bälte se, så glömde han båd Gud å alla
Hej å ro…

Prästen bjöd mej oxar tolv, å alla så vore de vite
Jag skulle få för bältet mitt, men jag tyckte dä va för lite.
Hej å ro…

Kongen bjöd mej dotern sin å halva kongarike
jag skulle få för bältet mitt, men jag tyckte dä va för lite
Hej å ro…

Dä va en måndas mören att, jag ble så galen i mina tanka
Då bytte jag bort bältet mitt, för två gamla sledna vanta
Hej å ro….

Dä va ej så mycke mä bältet mitt, som mången man väl tänkte
Dä va blott flätat å sillafjäll å udå vielänke
Hej å ro…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *