Däva en söndes mören att, jag skolle te tjorkan rida
Då to jag om mej bältet mitt, för jag skolle uti varden vida
Hej å ro i lann, hej ropade han. Känner du mej å de mina
Å när jag kom te tjorkan fram,
så bant jag hästen ve stätta
Så många som mitt bälte såg,
så lötte de på hatt å hätta
Hej å ro…
Å när jag komi tjorkan ing, så
va där både gamla å onga.
Å när de fick mitt bälte se, så
glömde de båd läsa å sjonga.
Hej å ro…
Prästen sto ve altaret, han
skulle på knäna falla
När han fick mitt bälte se, så glömde
han båd Gud å alla
Hej å ro…
Prästen bjöd mej oxar tolv, å
alla så vore de vite
Jag skulle få för bältet mitt, men jag
tyckte dä va för lite.
Hej å ro…
Kongen bjöd mej dotern sin å
halva kongarike
jag skulle få för bältet mitt, men jag tyckte
dä va för lite
Hej å ro…
Dä va en måndas mören att,
jag ble så galen i mina tanka
Då bytte jag bort bältet mitt,
för två gamla sledna vanta
Hej å ro….
Dä va ej så mycke mä bältet
mitt, som mången man väl tänkte
Dä va blott flätat å
sillafjäll å udå vielänke
Hej å ro…