Jag älskar dig i nöd och lust
Trogen dig är
Allt intill livets sista pust
Trohet dig svär
Du är så läcker och så rar
Som en maräng
Och all min hjärtlängtan har
Blott en refräng
Gerda, min lilla Gerda
Min Gerda, säg ja, oh ja
Gerda min lilla Gerda min Gerda säg ja.
Nu är det snart din namnsdag igen
Då köper jag
En papegoja åt min vän
Av sällsynt slag
Henne jag då dressera skall
Så frisk och kry
Hon väcker dig med denna trall
Var morgon ny
Hej! Jag är intresserad av vad denna visa har för ursprung, den sjungs av skogshögskolans studentkår. Kontakta mig gärna! /Olle
Julia Westberg har lärt mig visan och detta skrev hon till mig:
“En tysk visa från början, från ett lustspel…ofta översattes de och såldes som skillingtryck i Sverige. Stabstrumpetaren har jag för mig den hette, fast på tyska antar jag.
Jag hittade texten i en handskriven visbok som tillhört en Carl Norrby som bodde lite längre bort från mig, längs grusvägen.
”Sjukbärare vid kungliga Gotlands infanteriregemente” stod det i hans visbok… 1904 har jag för mig”