Lars
Persson haver friat till mig allt uti dessa dagar.
Men storligen
bedrager han sig om han tror han mig behagar.
Han hade ko han
hade get, han hade stuga han hade vret.
Han hade so, trinder och
fet, han hade båt och nät.
Tror han han får mig lurar han
sig.
Men han har så fagra ögon.
Å inté bryr jag mig om ko
eller get,
inte heller om hans
ängar
Å inté bryr jag mig om stuga och vret,
å inte
heller om hans pengar.
Jäntor i rad vill honom ha,
öcken
han vill, så kan han få
ta.
Vad bryr det mig öcken det blir,
hur han sig snor och
vrir.
Likväl går jag och tänker uppå
att han har så
fagra ögon.